Det här med historia ligger oss varmt om hjärtat. Att få vara på platser där händelser faktiskt har utspelat sig och där historien lämnat tydliga avtryck är en stor del av vår drivkraft. Att få ge de människor som när de levde inte fick höras en röst känns viktigt, och att se till att vi inte glömmer dem är en uppgift vi tar på stort allvar.
Vi har länge haft en önskan att få åka till Torsåker för att utreda Häxberget, besöka Häxmuseet samt kyrkor och andra platser som hade betydelse under häxprocessen 1675, då 71 oskyldiga människor halshöggs och deras kroppar brändes på bål.
Vi har haft ett fullbokat schema och helt enkelt inte lyckats komma iväg. Men hips vips blev en annan grej avbokad och vi bokade resan till Torsåker med bara några dagars varsel.
Det var nästan som att det var meningen att vi skulle dit. Tiden frigjordes, ett perfekt boende dök upp, en person med stor kunskap om häxprocesserna ville träffa oss och berätta – och dessutom var vädergudarna med oss.
Resan blev perfekt. Men vad hände egentligen? Det ska ni få en glimt av nu.
Vi startade resan direkt efter våra mugglarjobb på fredagen. Resan ner till Torsåker gick fint, förutom att vi fick fylla på lite kylarvätska i bussen.
Strax efter klockan 23 var vi framme vid det fina hus vi hyrt. Där kunde vi packa in alla våra grejer och börja förbereda oss inför morgondagen.
Vi startade dag två tidigt på morgonen med att möta upp en person som kan mycket om häxprocesserna. Vi fick även möjlighet att titta inne i Häxmuseet, vilket vi är väldigt tacksamma för.
Efter besöket åkte vi vidare till Torsåkers kyrka för att filma och flyga lite drönare.
Rannsakningarna av de anklagade pågick i tre kyrkor: Torsåkers kyrka, Ytterlännäs kyrka och Dals kyrka. 71 personer dömdes för häxeri och avrättades på Häxberget. Först halshöggs de och därefter brändes kropparna på bål uppe på berget.
Efter kyrkobesöket åkte vi till Häxberget för att spela in podd. Det är alltid bra att reka platsen inför nattens arbete, och då kunde vi passa på att spela in podden samtidigt.
Vi hade vandrat i häxprocessens spår under dagen, men att ta den sista biten uppför Häxberget fram till avrättningsplatsen och platsen där bålet brann var oerhört ångestladdat. Minnet av det som hände här har verkligen lämnat ett avtryck på platsen.
Vi kände oss väldigt tagna, men fokuserade på att leverera en bra podd som även kommer att innehålla en minispökjakt.
Under den lilla spökjakten fick vi budskapet att andarna skulle kommunicera mer med oss efter mörkrets inbrott. Förväntningarna var därför stora inför nattens arbete.
Efter detta intensiva arbete började magarna knorra och benen var trötta. Vi körde tillbaka till huset vi hyrt för att vila, ladda all utrustning och äta mat.
Det var en välbehövlig paus. Man behöver ladda upp ordentligt inför en spökjakt.
När skymningen kom packade vi återigen bussen, den här gången med stor förväntan, och gav oss av mot Häxberget.
Stämningen där förändras ganska drastiskt när mörkret faller, det kan jag lova.
Vi kände ångest och en stark flyktkänsla. Luften nästan dallrade av anklagelser och skräck.
Vi fick bra kontakt med andarna Märit, Kerstin och Margareta. De guidade oss genom processen och vi lyckades dokumentera en hel del fenomen. Framför allt blev det en känslomässig resa för oss tre levande utredare, vilket jag hoppas att vi kommer att lyckas förmedla i filmen.
Kvällen susade iväg och vi kom på att vi skulle sända en kort live för alla som ville veta var vi befann oss. Vi hade hållit platsen hemlig för att slippa folk som stör oss under arbetet. Varje minut är viktig när vi är iväg och filmar.
Liven gick fint och det blev en trevlig pratstund med några av våra följare och spökjägarkollegor.
Efter detta kände vi oss klara. Vi packade ihop utrustningen och begav oss nerför berget mot bilen. Allt gick utan missöden i mörkret och vi landade till slut hemma i huset, trötta men mycket nöjda.
Det ska bli väldigt spännande att analysera allt material!
Innan vi åkte hem på söndagen utredde vi även gården där vi hade bott, på uppdrag av ägaren.
Det blev ett väldigt trevligt avslut på resan och ägaren var duktig på att berätta sin släkts historia, som var tätt förknippad med häxprocessen. En anmoder, Elisabetta, var en av dem som oskyldigt avrättades 1675.
Efter väl utfört värv rullade spökbussen återigen norrut.
Resan gick bra och utan missöden. Som vanligt jobbade vi under färden med att besvara mejl, ringa samtal och boka kommande resor.
Det här blev en resa som berörde oss på djupet och som vi sent kommer att glömma.
Missa inte filmen och podden från vår resa i häxprocessens spår och vår nattliga utredning på Häxberget.
Följ oss gärna på sociala medier och prenumerera på vår YouTube-kanal. Det hjälper oss otroligt mycket!
Ha det gott, alla där ute!
